Etniciteter runt om i världen (beta)

Jemenitiska judar utgör en separat etnisk gemenskap, den tredje i storlek efter de ashkenaziska och sefardiska grupperna, och de behåller några av de äldsta bevarade judiska sederna. Enligt traditionen anlände judar först till Jemen när de blev förvisade efter förstörelsen av det första templet i Jerusalem. Arkeologiska fynd visar att det fanns en stor judisk gemenskap i Jemen för mer än 2300 år sedan. Under det sjätte århundradet e.Kr. styrdes Jemen av den judiska konungen Yusuf Dhu Nuwas. Kända för sin strikta religiösa vetenskapliga noggrannhet, korresponderade judar i Jemen med många rabbiner och judiska tänkare från andra länder under hela sin långa exil i Jemen, inklusive den medeltida forskaren Maimonides, vars regler kom att definiera jemenitiska judars religionsutövning. Judiska familjer i Jemen spårade sitt ursprung till olika judiska stammar och härstamningar och två huvudsubgrupper uppstod så småningom: Baladi och Shami. Baladi-gemenskapen bevarar de äldre, unikt jemenitiska religiösa vanorna, medan Shami-gemenskapen påverkades historiskt av medeltida mystiker från landet Israel. Jemenitiska judar började att emigrera till det heliga landet på 1880-talet. Vid grundandet av staten hade nästan hälften av alla jemenitiska judar flyttat till Israel, medan den stora majoriteten utvandrade under de efterföljande få åren. I dag uppgår antalet judar från Jemen och deras ättlingar boende i Israel till omkring 400 000, med mindre grupper i USA och Storbritannien. Endast en handfull judar finns kvar i Jemen. I Jemen etablerade sig judar i hantverksyrken. Vissa familjer fortsatte att föra denna expertis vidare från generation till generation, och jemenitisk-judisk stil inom silversmide och dekorativ konst är populär ännu i dag i Israel och långt därutöver.